13 december 2014

"Har du slutat med bloggen?"

"Man kan ju få nya intressen..."
- Ska du inte blogga något snart, du har ju inte skrivit något sedan den 13 oktober. Har du slutat med bloggen?

Det var min man Jesper som levererade den sanningen igår kväll. Och jag tvingades formulera det jag bara skjutit upp den senaste tiden.

- Jag vet inte… Kanske. Inte för att det inte finns något att skriva om, men jag tar mig inte tiden längre. Och det är så svårt att komma igång efter ett uppehåll. Jag kanske faktiskt är klar med bloggen, svamlade jag till svar.

Med lite illa dold besvikelse i rösten svarade min äkta hälft:
- Ja, så kan det ju vara. Och du har ju ägnat mer och mer tid åt träning och så på sistone - man kan ju få nya intressen…

De där orden högg.

Jag gillar verkligen den nya sidan hos mig själv som upptäckt att jag kan springa och hålla mig i form. Jag har inte sportat i hela mitt liv, och nu vid 44 års ålder har jag börjat träna tre-fyra gånger i veckan, har gymkort, blivit medlem i Vegan Runners IK och just anmält mig till halvmaran nästa år. Framgångarna med bättre millöptider och starkare kropp gör mig glad pigg och jag vet att det är bra för mig. Och träningen är ett intresse jag delar med min man och mina vänner, så bara jätteroligt, visst.

Men Jespers fråga igår ställde saken lite på sin spets. Vad är det jag vill? Vad har jag för bild av mig själv? Ja det är definitivt inte en bild av någon som lägger all sin tid på att själv må bra och lämnar åt andra att göra något åt skiten i världen.

Jag började blogga för snart sex år sedan och det här har blivit en plattform för min egen utveckling, ett sätt att lära mig mer och utmana mig själv - och samtidigt har det blivit mitt bästa sätt att bidra till något bra. Jag lär mig saker, stärker mig i min övertygelse om vad som behöver göras och har här chansen att föra det vidare till fler. Ska jag bara ge upp det nu för att det är svårt och komma igång och jag hellre går till gymmet eller läser en bok om löpträning?

Ni hör ju själv. Det är inte okej. Jag vill inte vara den personen. Jag ska inte lägga ner bloggen. Det vore att slänga bort det jag kan göra och göra bra. Min lama ursäkt för att inte skriva har varit att jag har ju redan skrivit om det mesta, vad finns det kvar? Men det är skitsnack. Det finns knappast mindre att höja rösten för nu än för fem år sedan.

Tack för sparken i baken Jesper. Jag är sugen på att skriva nu. Så stay tuned för en fortsatt blandning av högt och lågt, argt och hoppfullt om klimat, kemikalier, rättvisa, politik, förbifarter och flygplatser, vego och djurrätt. Och kanske lite träningsrelaterat nu också :)

Nu ska vi åka till Högdalen och gå på vegansk brunch på Cyklopen. Spännande premiär.

3 kommentarer:

Aktiva Dagar sa...

Träning och miljö är ju också en kombo som borde funka att skriva om!? T.ex hur man hittar miljövänlig utrustning inkl kläder...

Camilla sa...

Nu är du igång igen så då kommer det att gå lättare. Jag har också så svårt att skriva efter ett längre uppehåll. Då får jag prestationsångest. Om jag skriver var och varannan dag så kan jag slänga ur mig vilket inlägg som helst.

Det går säkert att kombinera träning och bloggande. Kul att du hittat träningen. Jag håller just på att besluta mig om jag vill fortsätta springa eller om jag ska lägga ner springandet och i stället satsa på lågintensivt som promenader, skridskor och skidåkning i kombination med lite gympapass. Vi får se vilket beslut jag hamnar i.

Anne sa...

Kul att du fortsätter! Verkligen bra. Vi har samma intrrssen. Jag springer och sedan år 2000 men har trappat ner lite för att fokusera lite mer på meditation☺Det ger en bra balans!
Mvh Anne i Vallentuna