25 januari 2015

Solrevolution nu!



Bild från Naturskyddsföreningen
För någon vecka sedan beställde jag hem Naturskyddsföreningens årsbok 2015: Solrevolution, och häromdagen kom den äntligen. Jag kan inte erbjuda någon riktig recension av boken än eftersom jag bara läst halva, men kan inte hålla mig från att säga åt alla: KÖP och LÄS!

Redan i förordet serveras sanningar som: "Idag får du fyra gånger så mycket solceller för en tusenlapp som för fyra år sedan". Sedan följer fakta om solens fantastiska möjligheter att ge oss ren energi och om hur fantastiskt långt vi kommit med tekniken att ta den tillvara. Och sedan radas alla otaliga exempel på länder som kommit längre än oss i Sverige. Länder där man använt en smart miljöpolitik för att stimulera företag och privatpersoner att investera i solceller - investeringar som snabbt lett till att priserna på solceller minskat dramatiskt de senaste åren.

Jag lär mig glosor som feed in-tariffer och nätparitet och lär mig att Tyskland sopar mattan med ny nyinstallerad solel och att Rumänien legat långt framme när det gäller solel ända sedan Ceaucescu-tiden. Jaha!

Mindre spännande är insikten att Sverige ligger så hopplöst efter när det gäller solenergi. Vad väntar vi på? Vad har rödgröna regeringen för planer? Jag blir extremt otålig av det jag lär mig i boken, och då har jag än så länge bara läst halva.

Jag återkommer.

21 januari 2015

Hur hållbar är min bank egentligen?

Åh vad bra! Allt som görs för att underlätta för konsumenter som försöker göra rätt är ett steg i rätt riktning. Idag lanserades Fair Finance Guide, där jag kan kolla vilket betyg min bank får när det gäller hållbarhet. Det är Sveriges konsumenter i samarbete med Naturskyddsföreningen, Amnesty, Fair Trade Center och Diakonia som tagit fram sajten.

Jag gör ju mitt allra bästa för att vara duktig medveten konsument, och det gissar jag att du som läser också gör. Men ska jag vara ärlig så var det inte speciellt längesen jag insåg att när jag använder en banks tjänster är jag också konsument. Det har stor betydelse vilken bank jag väljer och vilka krav jag ställer. Tidigare har jag nog mest tänkt på banken som en byrålåda där någon passar mina pengar när jag inte använder dem. Naivt, jag vet. För mina pengar kan göra lite vad som helst när jag inte tittar. De kan investeras i oljeborrning i Arktis, i köttindustrin eller i regnskogsskövling samtidigt som jag är upptagen med att köpa ekologiska kikärter till middag. Nice...

Jag tog tag i det här för något år sedan och gjorde dels en genomgång över mina pensionspengar genom WWF:s lista över fonder som inte investerar i fossilindustrin, dels öppnade jag ett sparkonto i Ekobanken, som bara lånar ut mina sparpengar till verksamheter jag ställer upp på.

Men mitt lönekonto, alltså det jag använder till vardags och som är kopplat till mitt bankkort, har jag på Skandia. Ekobanken erbjuder inte sådana tjänster. Skandia fick inte direkt strålande betyg. Det fick förresten ingen av de stora bankerna. SEB, som fick högst betyg tog sig bara upp till 43% av 100. Skandia fick 19% med kommentaren att de ställer lägst krav inom biologisk mångfald och energisektorn. Hmm...

En bra funktion på sajten är att man enkelt kan mejla sin bank och säga vad man tycker. Nu har jag i alla fall gjort det.

17 januari 2015

Palmolja: Bojkott eller medveten konsumtion?

Lyssna på Klotet i P1 den här veckan! Det handlar om palmolja och ställer frågan om man verkligen kan lita på certifierad palmolja.

Ja det försöker jag också begripa mig på. Jag lärde mig lite nytt i veckans Klotet, men vet inte om jag blev så mycket klokare. Bojkott eller medveten konsumtion? Kan jag med gott samvete köpa produkter med RSPO-certifierad palmolja? Eller bör jag göra mitt bästa för att helt enkelt eliminera så mycket palmolja jag kan ur mitt liv?

Jag har försökt lära mig så mycket jag kan om palmolja. Och väl kommit fram till följande: Palmolja är en praktisk och bra naturresurs som kan användas till allt möjligt. Ett fett som kan framställas på mindre landarealer och mer resurssnålt än andra fetter. Men den enorma ökningen av produktion sker på övriga naturresursers bekostnad och är som det ser ut nu verkligen ohållbar. Vidrigt på så många sätt.

En grej jag lärde mig i veckans Klotet var att 18 procent av världens palmolja nu är RSPO-certifierad. Men bara hälften av den säljs som certifierad, eftersom det inte finns tillräckligt stor efterfrågan. Hmm... Samtidigt som företagen som använder palmolja i sina produkter inte berättar att den är certifierad. En ny lag tvingar livsmedelstillverkare att skriva ut om varan innehåller palmolja, men som konsument har jag alltså ingen chans att veta om den är certifierad. Om man inte är en riktig konsumentnörd som ägnar sin fritid åt att surfa webbplatser och mejla kundtjänster. Varför inte använda en RSPO-märkning på produkterna som en del i att öka medvetenheten om palmolja? Det borde väl öka efterfrågan på den certifierade oljan, eller?

Min inställning är nog till slut att det inte finns någon anledning att ha beröringsskräck med palmolja, men samtidigt ha koll på hur mycket och vilken sorts palmolja jag köper.


I mitt eget kylskåp är det Carlshamns mjölkfria margarin som innehåller mest palmolja. Den är RSPO-certifierad, liksom fettet i Oatlys Havre-cremefraiche och Tofulines glass. Och tar jag en Delicatoboll innehåller den också RSPO-olja.

Naturskyddsföreningen om palmolja

12 januari 2015

Köttfri måndag - nästa steg

Jag är lite nöjd faktiskt. Köttfri måndagslunch-klubben som vi har på mitt jobb närmar sig nu 100 medlemmar, vilket betyder löfte från mina fina kolleger att äta över 5000 färre köttluncher varje år.

Varje måndag mejlar jag en påminnelse till alla hundra och passar samtidigt på att berätta om något miljö- eller vegorelaterat. Trägen vinner, tänker jag, och än så länge har ingen klagat. Idag vågade jag mig på att föreslå vegorelaterade nyårslöften. Så här skrev jag:
Nyår är nystart och bästa tiden för diverse revisioner av rådande livsstil. Det är fortfarande inte för sent att lova något spännande för 2015. Ni som varit med i klubben ett tag - vågar jag gissa att det där med måndagar inte är en speciellt stor grej längre? Här kommer mina förslag på nyårslöften à la köttfri måndag 2015: 
  1. En till vegolunchdag i veckan, t ex köttfri onsdag
  2. Vegoluncher alla restaurangluncher
  3. Anmäl dig som vegetarian eller vegan på alla konferenser/utbildningar under 2015
  4. Specialare till dig som redan är lakto-ovo-vegetarian: Vegan-måndagslunch!
  5. Annat kreativt nyårslöfte…
Som ni ser pushar jag extra för alla steg mot att äta vegetariskt just på restaurangluncherna. Det är nämligen där vi har allra sämst koll på var köttet kommer ifrån och hur det är producerat. Med största sannolikhet har lunchrestaurangerna importerat kött från länder som använder mycket antibiotika i djurindustrin och med sämre djurskydd än vårt. Hur kycklingen i din chicken tikka eller thai-kyckling har haft det vill du nog inte veta… (Av de 300–500 tusen ton antibiotika som används varje år går två tredjedelar till djuruppfödning. Intressant artikel här)

Vem är med? Det skulle vara så roligt om vi kunde vara med att flytta köttnormen (apropå språkrådets nyordslista) en bit längre under 2015. Gört! Meddela mig vad du väljer för löfte så blir jag glad.


Och redan efter någon timme så hade jag några som lovade flera köttfria dagar, några som tänkte bli konferensvegetarianer och någon som lovade mer vegetariskt hemma i familjen. Jättekul, tycker jag.

Kanske är det någon av mina kära bloggläsare som kan tänka sig något av ovanstående? Berätta i så fall :)

Och kom gärna med tips på bra nyårslöften till mig. Jag kommer inte på ett enda bra ju!

6 januari 2015

En bra sminkfråga

Jag fick en fråga om smink och hudvård som jag tänkte att jag skulle svara på så gott jag kan i ett eget inlägg. Det var en fråga från Matilda:
"Igår upptäckte jag att alla sminkföretag är skithögar som testar på djur och bara är dumma och fula. Jag är för övrigt 16 år och arg. Så jag sökte runt typ överallt efter saker som inte var djurtestat. Sen upptäckte jag kemikalier och andra dumma saker :( Men hittade några av dina gamla blogginlägg! Och bestämde mig idag för att prova Weleda's rengörande & toner. Jag spyr nästan bara jag tittar på tonern från neutrogena som jag aldrig tyckt fungerat men alltid stått där. Så jag Skulle vilja undra lite om Weleda, liksom vilka produkter har du? Funkar de? Vi är inte i samma ålder men det är ändå intressant! & bara nån slags guide bland smink? Någonting skulle vara så snällt."
Bra fråga Matilda, och jag minns själv hur frustrerad och lurad jag kände mig när jag första gången lärde mig om alla kemikalier och mineraloljor och parabener och skit som finns i vanlig smink, hudvård och rengöring. Men det är en välgörande ilska! Nu när du läst på lite kommer du aldrig köpa dåliga grejer mer. Allt är inte dåligt och det finns helt okej produkter att köpa. Och framför allt behöver man inte ha så mycket.

Jag ska inte skriva långt idag, utan hänvisar vidare till mina gamla inlägg:


Och eftersom du undrar vad jag använder så är det nästan uteslutande grejer från Maria Åkerberg, ett svenskt företag som gör helt växtbaserade produkter som inte är testade på djur. Jag använder Maria Åkerbergs produkter till hudvård, smink och hårvård och så använder jag Rosenseriens svanenmärkta deodorant, Actas svanenmärkta tandkräm och någon hård vegetabilisk handtvål.

Weledas produkter har jag använt förut och de är också bra tycker jag (Åh, granatäpple-handkrämen!).

Det finns så oerhört mycket att lära sig om det här ämnet för den som är intresserad. Jag har försökt läsa på, men är verkligen ingen expert. Sök på nätet så hittar du andra som kan mycket mer. Det är också kul att lära sig mer om dem som gör egna produkter hemma (har t ex kompisar som gjort egen deo med kokosolja och bikarbonat) eller använder sig av no-poo-metoder för hårtvätt osv.

2 januari 2015

Ett år för djuren

Martin Smedjeback.
Foto: José Figueroa
Det ska bli spännande att följa Martin och hans år för djuren 2015. Både modigt och kreativt att bestämma sig för att jobba heltid på olika sätt för djuren under ett helt år. För att finansiera det har han bett om bidrag från alla som vill hjälpa till, en ovanlig typ av crowdfunding. 

Så här säger han i en intervju i Fria tidningen idag: 

"– Jag kommer att ägna motsvarande ett heltidsarbete till att arbeta mot djurförtrycket i vårt samhälle. Vad jag kommer att göra beror mycket på vilka som vill samarbeta med mig och vad de har lust att göra. Jag tar gärna emot idéer! Alla som vill kan följa projektet på min hemsida."

Hans förhoppning är att samla ihop tillräckligt med pengar för att kunna arbeta heltid med djurrätt under ett år. Jag har själv bidragit med en slant och är övertygad om att den kommer att användas till något bra. Särskilt fokus kommer att ligga på djuren inom livsmedelsindustrin.