17 april 2015

Klädbytardag!

Garderoben är städad, plaggen som jag tröttnat på är nedpackade. I morgon åker jag till Högdalen och ser om jag kan hitta lite nytt på årets klädbytardag. Jag har hittills varit på två klädbytardagar i mitt liv och varje gång har jag gått därifrån med känslan av att ha vunnit på lotteri.

Rent praktiskt så går det till så att alla som deltar tar med sig ett antal plagg som de tröttnat på eller som inte passar längre. De ska så klart vara hela och rena. När man kommer fram lämnar man in sina kläder och får ett antal biljetter som man får byta mot något annat. Förra året kom jag hem med ett par röda jeans som jag fortfarande blir glad av och lite annat som verkligen har kommit till användning.

Naturskyddsföreningen uppmuntrar medlemmar att arrangera klädbytarträffar i hela Sverige i morgon den 18 april. Här kan du kolla var det finns i närheten. Gå! Det värsta som kan hända är att du inte hittar något som du gillar, men då vet du att dina oanvända kläder kan glädja någon annan.

I Stockholm finns klädbyten i Högdalen, Bromma, Gustavsberg, Haninge, Sollentuna, Tyresö, Gröndal och Saltsjöbaden. Och på en massa orter i hela landet.

15 april 2015

Hejdå skinkmackan

RIP skinkskivan, saknad
av ingen.
Dagens lilla delseger i kampen mot köttnormen handlar om skinkmackor.

Både en och annan gång i arbetslivet så bjuds man på mackor - vid speciella frukostmöten eller kanske som start på en utbildningsdag eller motsvarande. Standardmackan är en ost- och skinkfralla eventuellt med någon liten grönsak. Inga konstigheter.

På den senaste utbildningen jag var på fanns mackor till förmiddagsfikat. Hälften med ost och hälften med skinka. Spaning: De som kom först i mackkön tog ostfrallor och sedan fanns bara skinkmackorna kvar. Bland dem som ännu inte tagit sin macka fanns flera som inte äter kött, med resultat att de fick vara utan och mackorna stod och blev dåliga. Själv nöjde jag mig med en svart kaffe.

Det blev en fikasnackis där och då om det orimliga med den där skinkskivan som få vill ha och som väl ingen skulle märka om den försvann. Varför köper vi ens in sådana mackor? Så idag mejlade vi till alla som brukar beställa mackor och till den leverantör av fikabröd som vi har på jobbet och meddelade att vi från och med nu alltid beställer köttfria mackor. Ingen protest från någon, utan tvärtom tummen upp från alla som svarade. Jag är helt säker på att ingen någonsin kommer att fråga efter vart skinkan tog vägen.

Ja det var den lilla odramatiska historien om hur det gick till när vi skippade skinkmackorna på mitt jobb. Det jag vill säga är att det inte behöver vara så komplicerat att ändra på något man tycker är knasigt. Det är ju ofta bara att snacka med varann och ställa frågan till den eller de som kan göra något åt saken. Går det så går det.

Jag är nyfiken - vad finns det mer för slentriangrejer vi gör i arbetsliv och föreningsliv där man enkelt skulle kunna göra något bättre?

Efter dagens framgång har jag lite hybris och börjar fundera på om även osten och komjölken i kaffet skulle kunna bytas mot något fräschare, men inser att jag nog måste hejda mig. Man kan läsa i tidningen att ost tydligen är lika beroendeframkallande som heroin, och alla jag känner är mer eller mindre addicts. Skulle jag be alla att tända av skulle jag nog få sluta.

14 april 2015

Äntligen! Jag får cykla mot enkelriktat till jobbet

Jag får cykla lagligt till jobbet!
En vanlig cykeltur till jobbet i morse. När jag var nästan framme höll jag på att trilla av cykeln, så exalterad blev jag. Mitt i gatan på Malmskillnadsgatan är en jättestor cykelsymbol målad, så att man ska se den när man kommer söderifrån. Kunde det verkligen vara sant - ska det äntligen bli lagligt att cykla söderifrån på Malmskillnadsgatan?

I alla år har jag gjort det i alla fall, som ett slags civil olydnad. Det rör sig om de sista 250 metrarna till mitt jobb, som är omöjligt att cykla till söderifrån utan att köra mot enkelriktat eller ta en omväg på två km på Regeringsgatan, Rådmansgatan och Döbelnsgatan. För fem år sedan frågade jag Trafik- och stadsplaneringskontoret om det inte kunde vara vettigt att tillåta cykling mot enkelriktat, eftersom gatan är bred nog för tre bilar i bredd, men svaret var tydligt då
"En motriktad cykelbana på Malmskillnadsgatan bedöms inte vara möjlig att utföra. Det skulle medföra att ett stort antal parkeringsplatser längs sträckan måste tas bort. Med dagens krav att ytterligare utöka antalet parkeringsplatser ser vi det som omöjligt att genomföra."
Vi fortsatte sedan vår mejlkonversation och de lovade att i alla fall inte släppa mitt förslag "obeaktat"

Fem år har gått sedan dess och nu kan jag alltså cykla lagligt till jobbet. Fantastiskt! Vi väntar fortfarande på att skyltarna ska bytas ut och jag hoppas verkligen att det kommer upp varningsskyltar för bilar norrifrån som är vana att leka polis och preja ut oss lagbrytande cyklister i vägkanten trots att det finns gott om plats. 

13 april 2015

Jag och mina bambukläder

Bambu - miljövänligt att odla,
men svårt att göra miljövänligt tyg av.
Problemet med att ha bloggat länge är att det man beskrev som fantastiska uppfinningar för ett antal år sedan, kan ha förlorat sin glans i takt med att de granskas och man läser på och lär sig nya saker. Bambutextil är en sån grej. Jag minns hur lyrisk jag var (och fortfarande är varje gång jag torkar mig på en handduk i bambufrotté) när jag lärde mig om hur fantastiskt miljövänlig och praktisk bambutextil skulle vara. I min garderob finns underkläder, strumpor, linnen och handdukar. Ja till och med lakan köpte vi. Jag har gett bort bambuhanddukar till vänner, övertygad om att det var den perfekta presenten.

Och visst är det så att odlingen av bambu är väldigt mycket mer miljövänlig än bomullsodling.

Men aldrig får man vara riktigt glad. Att begripa sig på hur textil framställs är en hel vetenskap, och jag är verkligen ingen expert. Men jag ska skicka er vidare till en väldigt intressant blogg, Gröna trådar, som drivs av Anna-Lisa som är textilvetare. Hon skriver i Bambumyten pedagogiskt om bambutextil och lär oss om att de flesta bambukläder är tillverkade i viskos, som tyvärr kräver rekordmycket otrevliga kemikalier i tillverkningen. Att köpa kläder av bambuviskos är tyvärr inte så bra som jag trodde, och jag får leva med det.

Det finns, berättar Gröna trådar, andra sätt att tillverka bambutextil som är mycket bättre. Antingen genom en mekanisk process eller genom så kallad lyocellprocess. Jag har mejlat några nätbutiker som säljer bambu och frågat om de har några sådana plagg. Vi får se om någon svarar.

När det gäller kläder och textil är det nog bara att inse att det är bättre ju mindre jag köper. Köpa sånt som håller, helst ekologiskt, ha det länge, byta och köpa begagnat. Och ha koll på att det jag köper nytt är så schyst som möjligt. 

12 april 2015

Plötsligt händer det: Perfekta bönbiffar


Jag hade aldrig gett upp hoppet. Efter 16 köttfria år och hundratals mosiga eller pajade burgare hände det plötsligt: Jag skapade den perfekta kikärtsbiffen. Saftig, lagom tuggmotstånd och härlig känsla av husmanskost.

Om någon vill testa skrev jag ner receptet.

Kikärtsbiffar

  • 1 msk krossade linfrön eller chiafrön
  • 1 dl varmt vatten 
  • 1 Grovriven morot
  • 1 mixad gul lök
  • 1 burk kikärter
  • 1 dl jordnötter
  • 1 dl vegofärs, t ex anamma
  • En stor näve havregryn
  • En skvätt raps- eller olivolja
  • 1 buljongtärning eller motsv buljongpulver
  • Salt och kryddor som man gillar
Blanda frön med varmt vatten och låt stå en stund. Mixa alla ingredienser i en matberedare, men sluta innan det blir alltför mosigt. Om smeten känns torr och smulig kan du späda med lite vatten så smeten håller ihop. Stek i generöst med olja.